Den här gången hade vi beslutat att ägna fortbildningsdagen åt att utforska den nordvästliga delen av kommunen. Målet var Herräng, men på vägen dit stannade vid Häverö Prästäng. En slingrande grusväg tog oss till det fantastiska naturreservatet.
Vid parkeringen fanns toaletter för den behövande och döm om vår förvåning när vi vid grinden till reservatet upptäckte en boklåda – och då inte i betydelsen bokhandel utan i den bokstavliga betydelsen en låda med böcker. Samtliga deckare som utspelar sig i naturreservatet författade av Herrängsbon Johan Smedberg. Undertecknad valde genast den med den passande titeln Prästängen. Prislista och Swish-nummer fanns i lådan så det var enkelt att göra rätt för sig.
Vi promenerade genom det betade landskapet med många vackra ekar. Tyvärr var den mesta blomningen över så vi fick nöja oss med grönskan, men vackert var det ändå. På vår väg mot vattnet passerade vi platsen med bänkar där det ibland hålls friluftsgudstjänster. Vi fick också närkontakt med ”parkarbetarna” i reservatet, dvs kossorna.
När vi närmade oss Herräng fick vi klart för oss att marken runt Herräng närmast liknar en ost, så perforerad av gruvhål som den är. Minst 200 stycken har upptäckts. Vi stannade till vid saltsjögruvan Hägnan samt Eknäsgruvan.
Väl framme i Herräng åt vi vår medhavda matsäck intill de nya sjöbodarna, som inte alls är några sjöbodar, utan stugor man kan hyra.
Efter lunchen hamnade vi på en annan planet. Åtminstone kändes det så. Ett fullständigt overkligt landskap, format av högar av slagg från gruvorna, bredde ut sig framför oss. Det kändes som om vi hamnat i Star Wars-filmerna. Mycket lite kunde växa i slaggen även om en och annan växt försökte sig på konststycket att hitta näring i den näringsfattiga omgivningen.
Från slagghögarna var det inte långt till Marinan och därifrån begav vi oss mot Skeppshusviken där ett båthus var målet för vårt besök.
Vi blev fantastiskt väl emottagna av ägarna Inger och Lennart Hurtig, ordförande i den ekonomiska föreningen Herräng Boo Gyllensten, samt Karin Svantesson, Herrängsbo och en av dem som ligger bakom alla de Geostories som finns om Herräng.
I båthuset bjöds vi på fika och fick oss många historier om Herräng till livs. Estniska flyktingar hade kommit dit på 1940-talet och inte bara haft sin fiskebåt parkerad i båthuset utan även bott i lägenheten som finns kvar innanför och med rum även ovanför. Lägenheten hade ägarna gjort om till ett litet privat museum där vi blev visade runt av Lennart Hurtig.
Tänk vad många okända pärlor vår fantastiska kommun har att bjuda på!
Eva Ekeroth
