Mellan hägg och syren, när löven fortfarande har en ljusare grön nyans, är naturen så överväldigande vacker att man bara längtar ut. Men det är också en hektisk tid; skolavslutningar, bröllop, projekt som ska göras klara innan man går på ledighet, trädgårdsarbete som pockar och flagande träfasader som längtar efter omsorg.
Men tar man sig tid finns det så mycket fint att se.
Boka gärna en Norrtäljeguide om du vill se dig omkring i vår vackra skärgårdskommun under kunnig ledning!
Själva passade vi guider på att besöka Frötuna hembygdsförening där vi blev varmt mottagna med kaffe och hembakt. Föreningens ordförande, Siv Bjurström, berättade för oss om fattigvården i Sverige och om den tiggarförordning som 1642 slog fast att ansvaret för de fattiga främst vilade på de anhöriga, men i andra hand på församlingen. Sjöstugan uppfördes därför av Frötuna församling som fattigstuga i slutet av 1600-talet och tjänstgjorde som sådan under hela 1700- och 1800-talet.
Kyrkan är fortfarande ägare till Sjöstugan, som ligger vackert alldeles intill Kyrksjön. Sedan 1999 arrenderar hembygdsföreningen Sjöstugan och idag är den en levande hembygdsgård. Besök gärna Sjöstugan en måndag i juli. Då är det öppet 18:00–20:00 med föredrag, samtal och kaffeservering. Samtidigt kan du passa på att se deras rykande färska utställning om barns lekar genom tiderna.
Vi tog farväl av våra värdar och gick över till Frötuna kyrka som ligger granne med Sjöstugan. Dessvärre var den inte öppen så vi fick nöja oss med att bese den utifrån.
Vid kyrkan passade vi på att äta vår medhavda matsäck innan vi fortsatte till Sikahällen, en runristning som tolkas som den äldsta avbildningen av en gudstjänst i en svensk kyrka. Sannolikt har den tillkommit redan på 1000-talet.
Namnet Sikahällen lurade oss att tro att ristningen skulle vara på en berghäll, men den var snarare inristad i en bergvägg. Som tur var fanns en skylt som visade var den fanns, annars hade vi nog kunnat passera förbi.










































